Kellys hundkex

Hundkex med enbart finfina råvaror. Egentligen inte så kexiga i konsistensen, utan mer som tuggiga hundgodisbitar. Kelly har hårdtestat dem och rekommenderar dem med varm tass!

2 krukor persilja

3 dl fryst, hackad spenat

1,25 dl rivna morötter

2 msk olja

ca 6 dl grahamsmjöl

2 msk havrekli
1,5 dl riven ost

ca 1 dl vatten

• Hacka persiljan.
• Hacka den frysta spenaten i småbitar.
• Blanda persilja, spenat, morötter och olja för sig.
• Blanda mjöl och havrekli för sig.
• Blanda alltihop och tillsätt osten.
• Späd med vatten, lite i taget, tills det går att forma en deg. Arbeta någon minut.
• Kavla ut centimetertjockt. Skär i bitar.
• Lägg på plåt och grädda i 150-200 grader i mitten av ugnen i ca 20 minuter. Låt svalna på galler.

Det går utmärkt att frysa kexen.

Jag utmanade min inre gräddfia

Boken "Äta djur" av Jonathan Safran Foer är nog en av de böcker som påverkat mig mest, alltså rent praktiskt. "Det är inte fel att äta kött. Men det är till 99 procents sannolikhet fel att äta den köttbit som ligger på tallriken framför dig." summerar på ett bra sätt vad boken handlar om och vad jag har börjat tänka så himla mycket mer på.

Som ett resultat av mina funderingar på vad jag stoppar i mig, bestämde jag mig för att göra det mest avgörande testet av dem alla: att utmana min inre gräddfia. Kan en kak-, tårt- och gräddälskare som jag verkligen, alltså VERKLIGEN, njuta fullt ut av en vegankaka? Mitt första test var när jag på Vegoforum 2014 provade på fikautbudet. Och för säkerhets skull tog jag både en semla och en chokladbiskvi till kaffet. Semlan var förvånansvärt god, till och med riktigt smarrig. Det var bara vispgrädden som smakade annorlunda. Annorlunda alltså, därmed inte illa. Chokladbiskvin var till och med jättegod! Både semla och biskvi var gjorda av de som ligger bakom förlaget Kakboken.se och Facebooksidan Kakboken utan ägg och mjölk.

Nästa steg blev att själv baka chokladbiskvierna. Jag är en hyfsat van kakbakare, men just biskvier har jag aldrig testat att göra. Att hitta rätt ingredienser var plättlätt. Allt fanns på lokala ICA-butiken, förutom chokladen som biskvierna ska doppas i, den inhandlade jag på Goodstore för att få en som var så mjölkfri som möjligt. Jag valde Divine mörk choklad med 70 % kakaohalt.

Nå, hur gick det?

Att baka biskvierna var inte det minsta svårt. Lite pyssel är det, så det tar lite tid. Men min bedömning är att man om man vill kan dela upp momenten och till exempel göra bottnarna först och frysa in. Fyllningen kan också förberedas några timmar i förväg. När man ska mecka ihop biskvierna är det jättebra om man förvarar bottnarna med kräm på i kylskåpet en stund. Då blir den avslutande chokladdoppmanövern så mycket enklare.

Och till sist, det viktigaste: hur smakade det?

Jag överdriver inte om jag säger att det var de godaste biskvier jag någonsin har ätit. Och betyget jag fått från de som har smakat är också nånting ditåt. Ord som "grymt goda", "KRIMINELLT goda" och "vi kanske ska nöja oss med 4 stycken idag?" har hörts. Jag tror grejen är att fyllningen inte blir så smörig i smaken och att chokladen på toppen är av bättre kvalitet och därmed betydligt godare, jämfört med traditionella biskvier som man köper på konditorier.

Här är receptet:

Receptet är som sagt hämtat från Kakboken utan ägg och mjölk, men jag har redigerat en aning och lagt till några kommentarer, bl a vilka produkter jag använde)

• Köp mandelmassa med högt mandelinnehåll för absolut bästa resultat, massa av sämre kvalité ger fulare biskvier.
• Om du kyler mandelmassan är den lättare att riva.
• Ta fram margarinet till krämen i god tid så att det blir mjukt tills du ska vispa det.

Vaniljkräm

2 dl växtgrädde (Alpro vispbar sojagrädde)

4 tsk majsstärkelse (Maizena)

2 tsk strösocker

1 krm vaniljpulver (Kung Markatta)

En knivsudd gul färg (det skippade jag)

Biskvibottnar

500 g mandelmassa (ICA:s egen)

½ dl florsocker

1 tsk bakpulver

4 msk majsstärkelse (Maizena)

2 msk växtgrädde (Alpro vispbar sojagrädde)

Fyllning

150 g margarin (Carlshamns mjölkfria)

½ dl florsocker

1 tsk vaniljsocker

1 sats vaniljkräm

Choklad att doppa i

200 g mjölkfri choklad (Divine mörk choklad 70 % kakaohalt)

1-2 msk olja

Förbered vaniljkrämen. Koka upp grädde med majsstärkelse och strösocker. När krämen tjocknat tas den av från plattan och vanilj och eventuell gul färg tillsätts. Låt svalna.

Riv mandelmassan till bottnarna grovt på rivjärn. Blanda florsocker, bakpulver och majsstärkelse och arbeta ihop med mandelmassa och grädde. Forma runda bollar (eller hjärtan) som sedan plattas ut till en platta på runt 1 centimeter och gräddas i 150°C i 16 – 20 minuter. Hur länge kakorna ska gräddas beror på hur stora du gör dem, så provgrädda gärna en kaka innan du lägger in hela plåten i ugnen. Blir bottnen för lös kan du tillsätta lite majsstärkelse, blir den för torr, tillsätts istället lite extra grädde.

Gör fyllningen: vispa margarin luftigt med florsocker och vaniljsocker. Tillsätt vaniljkräm en matsked i taget och vispa mellan varje sked.

Bred eller spritsa ut fyllning på kalla bottnar och kyl eller frys för att få extra snygga biskvier.

Chokladdopp

Smält chokladen i ett vattenbad. För att göra chokladen enklare att doppa biskvierna i kan du späda med 1– 2 matskedar olja per 200 gram choklad (det gjorde jag). Efter att du doppat en biskvi i den smälta chokladen kan du skaka den lite lätt åt sidorna så överflödig choklad ringlar av. Ställ svalt för att stelna. (jag lyxade till det och chokladdoppade två gånger)

Förvara biskvierna i en tättslutande burk och svalt. Det går utmärkt att frysa biskvierna.

Låt mig få presentera: Kelly

Under hösten är jag dagmatte åt det som av en ren slump råkar vara världens finaste hund. Hon heter Kelly, är 7 år gammal och är en australian shepherd. Så numera kan det på det här viset sticka fram en nos under mitt köksbord:

Min nya kollektion

Först ut är en uppsättning stickers. Jag är oerhört nöjd.

Osom, kan bli awesome

Jag testar den nya appen Osom, som enkelt beskrivet är en blandning mellan Blocket och Instagram. Du lägger upp bilder på grejer som du vill sälja, och kollar om andra har något fint som du vill köpa. Och så kan du gilla, följa och bli följd. Funkar alltså precis som många andra sociala verktyg, men med ett enda, tydligt syfte: köp/sälj.

Jag kommer huvudsakligen att använda Osom för att försöka sälja gammalt arvegods som jag plockat på mig. Fina grejer, men som jag efter många om och men inser att jag inte har plats för.

Läs mer om Osom på till exempel Ajour och Aftonbladet.

Fotosession

Jag var fotomodell för en halv dag, ute i Konstnärernas Kollektivverkstad i Nacka. Fantastiskt kul! Och som extra bonus hade jag sällskap av en fin hund, samt omgiven av en massa Wallace & Gromit-maskiner.

Taxpenna

Min fina taxpenna från Rödbroka.Tusen tack, Hanna!

Fascisten är en man

I söndagens DN fastnade jag först för den här bilden av Mussolini:

Mussolini deltar i jordbruksarbete, 1930-tal.

Foto: AP

Sen läste jag utdraget ur Henrik Arnstads kommande bok ”Älskade fascism”, och blev väldigt sugen på att läsa hela boken. Så varsågod för boktipset.

Visitkort de lux!

Det är lika bra jag säger det på en gång: nu kommer det reklam. För jag fullkomligt älskar Moo, och kommer förmodligen ruinera mig på alla deras visitkort, vykort, klistermärken mm. Den senaste beställningen tärde dock inte på kassan ett enda dugg, eftersom jag som trogen kund blev erbjuden en testupplaga på deras allra lyxigaste visitkort alldeles gratis. Gissa om de är lyxiga. Och stiliga. Plus att jag älskar deras snitsiga copy, som går igen i all deras kommunikation. Stilig dam på bilden också, eller hur?

Sillbullar - återkomsten

I tv-programmet "Historieätarna" dök rätten sillbullar med korintsås upp i avsnittet som handlade om 1920-talet. Sillbullar lagade min mamma ganska ofta när jag var liten, men jag verkar ganska ensam i min generation (och senare) om att ha blivit serverad den rätten.

Jag har en ett exemplar av "Hemmets kokbok" från 1920 i min ägo, och där ser receptet ut så här:

Men lagom tills jag scannat och fixat så hittar jag även receptet här - såklart...

Nytt pellepi

Man är ju en hjälte

Rensade lite i mejllådan och hittade den här fantastiska filmen. Jag tycker hela grejen är helt briljant, hela vägen från idé till resultat.

Så kom den då, Venuspassagen!

Vaknade kl 5, skuttade upp och såg att det var en hel del moln. Grrr...skulle jag missa passagen även denna gång..? Men - solen tittade fram då och då, så på med kläderna och ner till Katarinavägen. Där utsikten för övrigt är så vacker så man nästan svimmar. Särskilt en junimorgon kl 5.

Sedan blev det en stunds väntan. Moln..solglipa..moln..solglipa. Stod beredd med mina fina glasögon. Sedan tog jag en titt i min kikare, vilket man egentligen absolut inte ska göra. Men med en molntuss som filter så...HEJ VENUS!

Någon bild på själva Venuspassagen blev det förstås inte. Men jag såg den och upplevde den, och det räcker för mig.

Bedövande vackert, men disigt.

Det var liiite läskigt att vara ute solo den här tiden på dygnet.
Med bara en ensam cyklist i sikte nere på Stadsgården.

Men efter en stund upptäckte jag att jag inte var
den enda rymdnörden på plats.

Och uppe på berget hade vi ett seriöst gäng.

Jag fick t o m provtitta i den här kikaren. 

NASA Venus Transit Observing Challenge

Förberedelser inför Venuspassagen

På onsdag morgon är det dags för Venuspassage. Förra gången det ägde rum var 2004, och då var det tyvärr moln ivägen för att jag skulle kunna se det hele. Och nästa gång är år 2117. Alltså, på onsdag är det definitivt sista chansen för alla oss som lever idag. Och då gäller det att vara förberedd. Bra att ha är till exempel solförmörkelseglasögon, för att kunna kika in i solen och lyckas få syn på Venus när hon glider förbi. Och tack vare Tekniska muséets strålande trevliga Twitter-närvaro, fick jag reda på att hos dem kunde man själv få tillverka ett par skyddsglasögon, till det facila priset av 10 kronor. Självklart åkte jag dit, slog mig ned bland barnen och fick hjälp av museipersonalen. Snacka om drömjobb för övrigt: att få gå omkring i vit rock på Tekniska muséet och hjälpa till i pysselhörnan! Jag säger bara: ring mig om ni behöver en vikarie.

Lunchdisco på Plättsöder!

Min granne i huset, företaget Intercult, arrangerar numera lunchdisco. Så långt är jag med, absolut! Men det är det här med "aftrotronics" och glittertajts som jag har lite synpunkter på.

Fynd

Detta återfanns i toppen på någons mössa.

Bra inskramlande av kunskaper

Igår var jag och Alf på seminariet "Queer i teori och praktik" med en lysande Tiina Rosenberg som föreläsare. Det var Folkuniversitet som arrangerade, och det finns mer intressant att lyssna på under våren, kolla här. Det mesta är dessutom gratis.

PS. Rubriken är ett bra citat från Nalle Puh: "Han läser. Han bildar sig. Han inskramlar kunskaper."

En dåres försvarstal

I måndags, i Stadsmuseet rotunda, avslöjades vilken bok som utsetts till 2012 års "Stockholm läser"-bok: August Strindbergs "En dåres försvarstal". Vi fick också tipset att titta lite extra på sidan 204 i den digitala versionen av "Ockulta dagboken", som nu finns att bläddra i på Nordiska museet. Min prydhet förbjuder mig dock att skriva vad som finns på den sidan.

Märta Tikkanen var på plats och läste sitt förord till boken.

Freddie

Vem är det här då, undrar ni kanske. Jo, det är en mycket ung Freddie Mercury.
Idag är det hela 20 år sedan han dog. Det var så sorgligt tycker jag.
Queen var superidoler för mig när jag var nybliven tonåring.

Etikett på jobbet

Jag och Alf var på Kägelbanan och lyssnade på ett samtal mellan retorikexperten Elaine Eksvärd och folkvettssexperten Magdalena Ribbing, med anledning av den senares nya bok om etikett på jobbet. Intressant och fullt av sköna exempel på hur folk kan bete sig. På bilden är Magdalena Ribbing i färd med att demonstrera EU:s regler för hur man bär sig åt när man tar i hand och hälsar på någon. Jag köpte även boken om någon har några frågor.