Vaknade kl 5, skuttade upp och såg att det var en hel del moln. Grrr...skulle jag missa passagen även denna gång..? Men - solen tittade fram då och då, så på med kläderna och ner till Katarinavägen. Där utsikten för övrigt är så vacker så man nästan svimmar. Särskilt en junimorgon kl 5.
Sedan blev det en stunds väntan. Moln..solglipa..moln..solglipa. Stod beredd med mina fina glasögon. Sedan tog jag en titt i min kikare, vilket man egentligen absolut inte ska göra. Men med en molntuss som filter så...HEJ VENUS!
Någon bild på själva Venuspassagen blev det förstås inte. Men jag såg den och upplevde den, och det räcker för mig.
 |
| Bedövande vackert, men disigt. |
 |
| Det var liiite läskigt att vara ute solo den här tiden på dygnet. Med bara en ensam cyklist i sikte nere på Stadsgården. |
 |
| Men efter en stund upptäckte jag att jag inte var den enda rymdnörden på plats. |
 |
| Och uppe på berget hade vi ett seriöst gäng. |
 |
| Jag fick t o m provtitta i den här kikaren. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar