"Cemetary Junction" blev slutfilmen för mig på årets filmfestival. Jag och Kristoffer såg den här brittiska filmen som är The Office-paret Ricky Gervais och Stephen Merchants långfilmsdebut. Brittisk förort på 70-talet, och om att vilja göra något av sitt liv och kliva utanför traditionernas ramar. Det var roligt, charmigt, lite rörande och en smula allvar i botten. Och så ett gäng favoritlåtar från 1973 på det. Jag är helnöjd.
Det var titeln på dagens filmfestivalsfilm som jag och Kristoffer var och tittade på, som var en dokumentär om Sverigedemokraterna. Man har hunnit se och höra en hel del om Sverigedemokraterna, men jag upphör ännu inte att förvånas. Och förskräckas. "Den svenska kulturen är som en färg: du kan inte beskriva den men du känner igen den när du ser den. Och man vet vad som inte hör dit." Brrr.
Idag var det japanskt på filmfestivalen. Jag hade ställt in mig på en rätt otäck historia i filmen "Confessions": om en lärarinna som ställer två elever i sin klass till svars för dotterns död. Och dessutom drar igång en rejäl hämnd. Filmen är japans bidrag till 2011 års Oscarsgala och regissören Tetsuya Nakashima fanns på plats och berättade om filmen. Höga förväntningar som sagt, men som tyvärr inte infriades alls. En rätt seg historia med ett evigt snackande och bilder i slowmotion. Gäsp.
"I am your father.."
Under filmfestivalen brukar jag ofta gå på en hel del asiatisk film eftersom det ibland är enda tillfället att få se dessa filmer på biograf. Så blev det även i år, och i veckan blev det asiatisk action två kvällar i rad. Dels taiwanesiska och snygga "Monga", dels japanska "Outrage" med klassisk yakuza-pang-pang av veteranen i genren, Takeshi Kitano. Jag är mycket nöjd med båda filmerna, trots att man fick både blunda och hålla för öronen under vissa scener.
Ordförande J har varit i farten igen och beskriver här hur det egentligen stod till.
Filmfestivalen bjöd idag på knaserier på högsta nivå med filmen "Rubber" av Quentin Dupieux, alias elektroartisten Mr. Oizo. Själva ramhistorien var..eeeh..ett bildäck som vaknar till liv och blir seriemördare. Men bry dig inte så mycket om det. Det var allt runtomkring som var riktigt knasigt och riktigt kul. Och som ställde allt på ända när det gäller vad som var filmen, vad som var verklighet, vem som var publik och när filmen (eller verkligheten?) egentligen var slut. Som du märker går det inte att beskriva utan det måste ses. Hoppas du får möjlighet att göra det. Måndag och onsdag visas den igen på filmfestivalen i alla fall.
Häromdagen berättade jag för Hanna att jag hade en favoritjacka när jag var liten. Det var inte vilken jacka som helst, utan den s k nyckelpigeanoraken som min mamma sydde till mig. Av jackan återstår idag vad jag vet endast en pytteliten nåldyna som jag sydde av tyget (när jag var obetydligt äldre än på bilden). Här är i alla fall jackan.
Filmfestivalsdags idag igen. Denna gång var jag, Alf, Sven och Maria och såg "Four Lions". Filmen är en komedi/satir som driver hejdlöst med fundamentalister och inte alltför sluga snubbar med alltför högtflygande planer på att uträtta terrordåd i jihads namn. Filmen är gjord av britten Christopher Morris, som också var på plats i salongen och intervjuades av Fredrik Strage. Filmen var knasig, elak och riktigt, riktigt rolig. En trailer finns här.
Idag startade årets Filmfestival! Jag och Kristoffer var och såg invigningsfilmen "Hjärtslag" av 21-åriga underbarnet och tillika kanadensaren Xavier Dolan. Filmen beskriver det lilla triangeldrama som uppstår när två bästisar - en gay kille och en straight tjej - faller för samma skönlockige men inte så reko snubbe. En mycket bra film som jag varmt rekommenderar. Musik av The Knife och Fever Ray får man på köpet. Svensk premiär den 17 december.
Jag gjorde några fynd när jag rensade i min pappas gamla arbetsrum. Som till exempel den lilla skriften "Brottning i bilder" från 1933. Förordet informerar bland annat om att "endast med riktig benplacering kan man lugnt avvakta motståndarens parader och motanfall", samt att inkomsterna från denna skrift går oavkortat till Brottningsförbundets "propagandaverksamhet".
Idag fyller världens bästa låt - enligt mig och Stephen Emms på The Guardian - 20 år.
Den här ryttaren saknade något väsentligt, nämligen en häst.
I museishopen kunde man köpa sig en alldeles egen general i valfri färg.
Mer från shopen: en nackkudde (tror jag) med en märklig katt i båda kortändarna.
Eller i alla fall världens största felmeddelande, såg jag idag på Götgatan. Jag stod ett bra tag och försökte "beskriva problemet för Microsoft", men sen gav jag upp och gick vidare.
Jag har nyligen upptäckt Gildas Rum vid Nytorget. Jag har bara varit där två gånger så här långt, men det känns redan lite som mitt lunch- och fikaställe. För lyssna här: inte nog med att salladerna är supergoda, bakverken ser helt magnifika ut (har inte hunnit testa dem än) - kundkretsen består nämligen dessutom av ca 20% hundar. En hund som heter Lego tror jag till och med jobbar där, och finns även på flera inramade porträtt på väggarna. Chevresallad med rödbetor och valnötter samt fyra hundar var dagens resultat. Hojta till om du vill henka nån dag.
