I helgen upplevde jag en av mina fina 50-årspresenter: ett besök i Kolmårdens lejonkula, med en riktigt close encounter med 16 stycken lejon! Det var en fantastiskt upplevelse kan jag meddela, och jag erkänner rakt av att jag var på väg att börja grina ett par gånger, för jag blir liksom så rörd av sånt där. Djuren var så himla fina och samtidigt rejält respektingivande, så man var glad att man stod i en bur med ordentligt galler. Guiderna berättade hur vi skulle bete oss där inne i buren. Bland annat uppmanades vi hålla ca en meters avstånd till gallret, för lejon har riktigt snabba tassar som kan greppa tag i en. Eller så kan hanarna få för sig att markera revir i ens riktning om ni förstår vad jag menar. Det kan bli tal om 2-metersstrålar om man säger så. Jag frågade vad som skulle hända om man gick ut till lejonen, och fick veta att då skulle man med största sannolikhet sluta sina dagar som lejonlunch. Lejonen spanar förövrigt gärna in små barn vid ett sånt här besök, det vill säga precis som i naturen - de satsar på de svagaste i en grupp.
Men nu slapp vi som tur var att bli lunch, och lejonen får dessutom mat - en gång i veckan. Men då får de å andra sidan 160 kg kött. 10 kilo per nos och vecka alltså. Och apropå nos, så fick jag lära mig att morrhåren är lejonens fingeravtryck: alla har individuella morrhår och känns lätt igen på dessa.
Det var helt fantastiska djur. Tänk er att stå där med 16 stycken lejon omkring en som busar och sticker in tassar och svansar mellan gallerspjälorna. Vid några tillfällen var det ett lejon som mötte ens blick - ögonkontakt med ett lejon i flera sekunder. Det glömmer jag aldrig. Tusen tack Håkan, Hanna, Philip, Jumme, Kristoffer, Svante och Estrid!
förstod man vartåt det barkade.
Guiderna/djurskötarna gav oss säkerhetsinstruktioner- och hämtade lejongodiset.
Sista biten gick vi till fots genom skogen. Nu var det jäkligt spännande kan jag meddela.
OK. Här är ingången till lejonkulan. En kolsvart tunnel.
Ta-da! - LEJON! Kommentarer överflödiga för resten av bilderna.Det var lite svårt att fotografera därinne, och jag koncentrerade mig dessutom på
att "uppleva" istället för att fotografera.
Vilken bra beskrivning! Det kändes nästan lite som jag själv var med. Och det här med morrhåren, det var otroligt intressant. Då borde det vara så med andra djur som har morrhår också? Hur många var ni i gruppen?
SvaraRaderaJa morrhårsgrejen borde rimligtvis vara likadant för andra djur gissar jag. Det är så bra tycker jag. Tänk hur djurens pass skulle kunna se ut - närbild på deras morrhår. :)
SvaraRaderaJag tror vi var ca ett 20-tal i gruppen. Och alla såg jättebra, för det kom lejon skuttande från alla håll när vi kom!
Vilka "små" underbara tufflisar. Är det bara för lejon som morrhåren är identitet? Gusten (den helröde bamsen, modell huskatt) har några svarta morrhår som blir fler ju äldre han blir. Men lejon kanske inte har såna funktioner.
SvaraRaderaMen altså...? varför stack de in svansarna i buren?
SvaraRaderaPhilip: Jag tror det var för att locka en att dra lite i svansen, så de fick anledning att smacka till en med tassen.
SvaraRaderaJättekul att läsa!
SvaraRadera