Sagan om ringen

När jag fyllde 40 fick jag en fin ring i present av mina föräldrar:




Igår kväll visade Alf mig att det här är så mycket mer än bara en ring - det är nämligen även en portabel Non Stop-skål.

Hårda killar dansar inte

Eller i alla fall i väldigt begränsad omfattning. Det här är min storebror Per. Det är sisådär 1958, och han har just gjort ett mycket kort besök på Svenska Flaggans Dag-firandet i Kungsträdgården. Som han snabbt lämnade med orden "Nu Per dansat färdigt.".

Fem timmar i Berlin

I måndags var jag på blixtvisit till Berlin. Det var en jobbresa, som innebär att man i princip sitter på ett kontor eller i en taxi hela tiden. Urvalet av fotomotiv blir därmed som synes en smula begränsat. Man blir i alla fall väldigt sugen på att åka dit igen för lite semester.

Miller på Millesgården

Lee Miller var en tuff böna. Eftersom hon var snygg som få så blev hon fotomodell i toppklass, vilket hon dock snabbt tröttnade på och blev själv en jäkligt vass fotograf istället. Hon ägnade sig åt både mode-, porträtt- och konstfoto och blev dessutom krigskorrespondent under andra världskriget. Och när hon inte fotograferade så hängde hon med Man Ray, Picasso, Dali och andra kul typer.

På Millesgården finns just nu en utställning med Lee Millers bilder som är en av de bästa jag sett på länge. Bilderna från krigsslutets Dachau grep tag ordentligt, och det är märkligt hur en bild kan vara både vacker och obeskrivligt hemsk på samma gång.

Här finns också förevigat när Lee fick tillfälle att använda Adolf Hitlers badkar, allt medan Adolf själv befann sig i bunkern och förberedde sig för att så att säga stänga kontoret för gott.

Utställningen pågår t o m 14 februari - passa på att gå dit!

Besöket på Millesgården avslutades med en historisk händelse: jag orkade inte äta upp min chokladtårta utan blev tvungen att lämna.

Foto: Alf S

Tips för en bättre tonårstid? Tävla med Piknik!

Tonåren kan vara en riktigt tuff tid. Inte bara för tonåringen själv, utan för hela familjen. Många har likartade problem, men känner sig ändå väldigt ensamma om dem. Mitt bokförlag och författarna till boken “Snacka om kaos!” tycker det är dags att se vad man kan göra åt det, och utlyser därför en tävling om de bästa tipsen för en bättre tonårstid.

Du har chans att vinna ett exemplar av boken “Snacka om kaos!”, och det finns tio böcker i vinstpotten.

Tävla själv eller skicka den här länken vidare till någon annan du tycker borde!

En kvävd kyckling tack...

...och snåla inte på suddgumminen!

(meny från lunchrestaurang i Sofia, Bulgarien)

Och vad är då en betongsäl?

Ja inte vet jag. Jag vet inte ens om Philip vet det, men det var han som skapade ordet med mina gamla bokstavsklossar som jag har liggande i min bokhylla - se bilden i sidhuvudet. Notera också den artistiska frihet som Philip har tagit sig genom att vrida på Z-klossen så att det blir ett N.

Nästa gång Philip hälsar på blir det säkert ett nytt ord av klossarna. Kanske byter bloggen namn då också? Sånt där vet man aldrig.

Bland stjärnor och sjötroll

I torsdags var jag, Alf, Hampus och Svante på Observatoriemuseet för att titta på stjärnor. Just stjärnorna blev det tyvärr ingenting med, för molnen var i vägen. Den här gången fick vi nöja oss med att kika på Stadshuset (fn prydd med en stor PEAB-skylt), som dessutom presenterades uppochned i teleskopet. Men det fanns en massa annat kul och intressant att titta på, och i en väldigt fin byggnad dessutom.

Men nu till det näst viktigaste (efter stjärnorna alltså). På 1700-talet var sk naturaliesamlingar jävligt hett, ni vet såna här ganska läbbiga samlingar med hela eller delar av (döda) djur och människor inlagda i sprit eller presenterade på andra mer eller mindre smakfulla sätt. Jag hade innan besöket läst att Observatoriet hade just en sådan naturaliesamling, och särskilt stolt var man över att kunna uppvisa en balsamerad tumme från ett sjötroll. Japp, ett sjötroll.

En dag, alltså då på 1700-talet, klev en fiskargubbe in på Kungliga Vetenskapsakademin och berättade att han hade blivit attackerad av ett sjötroll när han var ute i sin båt. En våldsam kamp hade uppstått mellan fiskargubben och sjötrollet, men som slutade lyckligt i och med att fiskargubben klarade sig med både livhanken och sjötrollets tumme i behåll. "Å fan!" sa Kungliga Vetenskapsakademin, som köpte storyn och glatt tog emot tummen och införlivade den i sina samlingar. Och som alltså nu finns att beskåda på Observatoriet.

Har du en stund över och befinner dig i trakterna av Odenplan en tisdag- eller torsdagskväll, vet du alltså nu vart du ska gå.