Fejk
10 år sedan
Ulrik och Bumni
Alfs mamma Karin och lilla barnbarnet Johnny.

Blessing och Monica
Födelsedagstårtan riggas
David och födelsedagsbarnet Emanuel som fyllde 5 år,
kollar in en av presenterna.
Idag blev jag stoppad av militär, för andra gången i mitt liv. Den första var på Nordirland nångång på 80-talet. Och så idag då, vid Skeppsholmsbron. En kamouflageklädd militär av okänd rang frågade vänligt men bestämt vart jag var på väg. "Skeppsholmen runt, min vanliga promenadväg." svarade jag. Militären var mycket artig och vänlig, på gränsen till generad faktiskt, när han gav mig två förslag: "Om du är här för att titta på när vi skjuter salut för drottningen så rekommenderar jag att du använder dom här." Och så tog han fram en näve öronproppar. "Men om du bara ska promenera så rekommenderar jag att du gör det någon annanstans."
Och förstapriset gick till denna riktigt naturtrogna skulptur av Alf Söderberg, föreställande Alf Söderberg. Jag hoppas att förstapriset, förutom ära och berömmelse, även inkluderade en kopp hett kaffe och ett varmt kontor att tina upp i.

Det andra handlar om att NASA har hittat en ny livsform. Dock inte på någon annan planet, utan på jorden. Närmare bestämt i Mono Lake i Californien. Jag tycker det är lite extra kul eftersom jag har varit där och klampat omkring i strandkanten. Jag tror dock inte att det var mig NASA avsåg när de gjorde sin upptäckt.
Republikanska Föreningen bjöd på glögg och pepparkakor på Hötorget i helgen. Jag tog en kaka och en broschyr. Ska nog äntligen slå till och bli medlem nu.
Jag har jagat mössa idag, men kom hem tomhänt (eller barhuvad kanske det heter...). Jag vill ha en sån här, men trots att jag var på fina Hattbaren på Götgatan så var alla jag provade för små så de satt åt runt pannan, eller för stora så de trillade ner på näsan så man såg ut som en förstaklassare. Att se ut som Chewbacca har jag däremot inga problem med.

I pauserna visades massor med ord, som alla hade någonting gemensamt. Gissade man rätt på vad de hade gemensamt så kunde man vinna ett pris. Jag hade ingen jävla aning, men tyckte det här ordet var lite tufft.
Det här är Kevin Lampe, en av talarna. Han är Barack Obamas retoriske rådgivare och berättade en massa spännande saker om när han "regisserade" Obama vid sitt genombrott vid demokraternas partikonvent 2004.
Och så Eric "Brev till samhället" Ericsson. Han läste bland annat upp valda delar ur sina böcker och jag skrattade så tårarna rann. Han fick frågan hur man bäst skriver för att få svar på sina brev, och tricket enligt Eric är att dels hota med att komma personligen, och sedan gärna ta med något om djur.
Åhlenshuset - jag gillar det mer och mer för varje år, så även juldekorationerna.
Likaså Edvin Öhrströms "Vertikal accent" på Sergels Torg,
just nu med snygga julbollar runtomkring.
"Cemetary Junction" blev slutfilmen för mig på årets filmfestival. Jag och Kristoffer såg den här brittiska filmen som är The Office-paret Ricky Gervais och Stephen Merchants långfilmsdebut. Brittisk förort på 70-talet, och om att vilja göra något av sitt liv och kliva utanför traditionernas ramar. Det var roligt, charmigt, lite rörande och en smula allvar i botten. Och så ett gäng favoritlåtar från 1973 på det. Jag är helnöjd.
Det var titeln på dagens filmfestivalsfilm som jag och Kristoffer var och tittade på, som var en dokumentär om Sverigedemokraterna. Man har hunnit se och höra en hel del om Sverigedemokraterna, men jag upphör ännu inte att förvånas. Och förskräckas. "Den svenska kulturen är som en färg: du kan inte beskriva den men du känner igen den när du ser den. Och man vet vad som inte hör dit." Brrr.
Idag var det japanskt på filmfestivalen. Jag hade ställt in mig på en rätt otäck historia i filmen "Confessions": om en lärarinna som ställer två elever i sin klass till svars för dotterns död. Och dessutom drar igång en rejäl hämnd. Filmen är japans bidrag till 2011 års Oscarsgala och regissören Tetsuya Nakashima fanns på plats och berättade om filmen. Höga förväntningar som sagt, men som tyvärr inte infriades alls. En rätt seg historia med ett evigt snackande och bilder i slowmotion. Gäsp.

Under filmfestivalen brukar jag ofta gå på en hel del asiatisk film eftersom det ibland är enda tillfället att få se dessa filmer på biograf. Så blev det även i år, och i veckan blev det asiatisk action två kvällar i rad. Dels taiwanesiska och snygga "Monga", dels japanska "Outrage" med klassisk yakuza-pang-pang av veteranen i genren, Takeshi Kitano. Jag är mycket nöjd med båda filmerna, trots att man fick både blunda och hålla för öronen under vissa scener.
Filmfestivalen bjöd idag på knaserier på högsta nivå med filmen "Rubber" av Quentin Dupieux, alias elektroartisten Mr. Oizo. Själva ramhistorien var..eeeh..ett bildäck som vaknar till liv och blir seriemördare. Men bry dig inte så mycket om det. Det var allt runtomkring som var riktigt knasigt och riktigt kul. Och som ställde allt på ända när det gäller vad som var filmen, vad som var verklighet, vem som var publik och när filmen (eller verkligheten?) egentligen var slut. Som du märker går det inte att beskriva utan det måste ses. Hoppas du får möjlighet att göra det. Måndag och onsdag visas den igen på filmfestivalen i alla fall.
Häromdagen berättade jag för Hanna att jag hade en favoritjacka när jag var liten. Det var inte vilken jacka som helst, utan den s k nyckelpigeanoraken som min mamma sydde till mig. Av jackan återstår idag vad jag vet endast en pytteliten nåldyna som jag sydde av tyget (när jag var obetydligt äldre än på bilden). Här är i alla fall jackan.
Filmfestivalsdags idag igen. Denna gång var jag, Alf, Sven och Maria och såg "Four Lions". Filmen är en komedi/satir som driver hejdlöst med fundamentalister och inte alltför sluga snubbar med alltför högtflygande planer på att uträtta terrordåd i jihads namn. Filmen är gjord av britten Christopher Morris, som också var på plats i salongen och intervjuades av Fredrik Strage. Filmen var knasig, elak och riktigt, riktigt rolig. En trailer finns här.