Farliga grejer

Min nya dator levererades i en uppenbarligen totalt livsfarlig påse. Klart man var försiktig.

Popagandafredag

I fredags kväll var jag, Alf, Anders och Sabine på Popaganda. Jag är så jäkla nöjd. För det första var vädret kalas (är ju alltid en stor osäkerhetsfaktor för utomhusevenemang i Sverige). Och sen har jag ju alltid gillat det här med tysk ordning, och tro mej, det funkar oerhört bra även i musik- och festivalsammanhang: banden börjar spela på utsatt tid, ingen konsert längre än en timme dvs inga sega partier, och man kan gå hem och lägga sig i tid.

Nåväl, jag fick njuta av fyra kalasbra konserter i vacker stockholmskväll i trevligt sällskap. Kan det bli bättre? Nä, jag säger ju det. Och här en liten bildkavalkad.

Mycket trevlig klassisk blippabloppa med Monarchy.

Svart kostym + vit skjorta funkar alltid på scen. Oavsett musikgenre.
Musse Pigg-svetsarhjälm har dock ett lite smalare användningsområde.

Man kunde även spela pingis om man var sugen. Både på stora bord...

...och små. Notera solglasögonen på marken. Det är ju ändå popfestival.

Jag tiggde till mig Fred Perry-vatten.


Familjen! Så himla kul. Men man blev ju förvirrad. Först hävdades att it begääään in Hässleholm-holm-holm-holm. Sen när Markus Krunegård presenterades som gäst så påstods det plötsligt att det var i Norrköping-ping-ping-ping allt började. Och sen avstavningen av "FAMI-LJEN" på backdropen på det. Det snurrar i min skalle! Men på ett väldigt bra sätt!

Det första Sabine gjorde när hon kom var att bjuda på sin bästa popgest.

Sen kom skymningen och allt blev lite lugnare och vackrare
och Belle and Sebastian stod för musiken.

Anders, en av de lyckliga som såg vad som hände på scenen,
påstod att lindansarna var fantastiska. Men jag tror han skarvade lite där.

Glada färger och fina snurror och nånstans där i suddet - Robyn.

Det första mitt huvud talade om för mig i morse var att "It begäään in Hässleholm-holm-holm-holm..." Det sitter som berg och jag blir inte av med det. När jag plockade upp ovanstående suddiga bild på datorn såg jag att det fanns tröjor med samma budskap att köpa. Vilken miss att jag missade det. Och det fortsätter att snurra i min skalle-skalle-skalle-skalle...

Clownskräck - en fråga om överlevnad

Jag läste i DN att man under Stockholm Comedy Festival kan få hjälp med att kbt:a bort sin clownskräck. Är inte det som att vilja jobba bort sin förmåga att andas? Eller sin känsla för stil?

Polly har velat ha kaka väldigt länge

Rocky - saxat från DN.

Perfekt pop från A till Z

"Quite good, actually." säger pojkarna själva om detta.

Köptips med goda baktankar

Till förmån för de drabbade av översvämningarna i Pakistan säljer nu Röda Korsets Ungdomsförbund 20 stycken signerade Jan Stenmark-tavlor. Jag är stenhård spekulant på ett par stycken, bl a den här:

Gå hit och buda!

Kolmården - extramaterial

Varm nalle svalkade sig i vattenfallet.

Hello, lunch!

Riktigt obehagliga souvenirer.

Kanske inte lika obehaglig, bara dum.

Men det här tog nog priset. Kolmården verkar ha
anlitat samma illustratör som Jehovas Vittnen använder sig av.

På besök i lejonkulan!

I helgen upplevde jag en av mina fina 50-årspresenter: ett besök i Kolmårdens lejonkula, med en riktigt close encounter med 16 stycken lejon! Det var en fantastiskt upplevelse kan jag meddela, och jag erkänner rakt av att jag var på väg att börja grina ett par gånger, för jag blir liksom så rörd av sånt där. Djuren var så himla fina och samtidigt rejält respektingivande, så man var glad att man stod i en bur med ordentligt galler. Guiderna berättade hur vi skulle bete oss där inne i buren. Bland annat uppmanades vi hålla ca en meters avstånd till gallret, för lejon har riktigt snabba tassar som kan greppa tag i en. Eller så kan hanarna få för sig att markera revir i ens riktning om ni förstår vad jag menar. Det kan bli tal om 2-metersstrålar om man säger så. Jag frågade vad som skulle hända om man gick ut till lejonen, och fick veta att då skulle man med största sannolikhet sluta sina dagar som lejonlunch. Lejonen spanar förövrigt gärna in små barn vid ett sånt här besök, det vill säga precis som i naturen - de satsar på de svagaste i en grupp.

Men nu slapp vi som tur var att bli lunch, och lejonen får dessutom mat - en gång i veckan. Men då får de å andra sidan 160 kg kött. 10 kilo per nos och vecka alltså. Och apropå nos, så fick jag lära mig att morrhåren är lejonens fingeravtryck: alla har individuella morrhår och känns lätt igen på dessa.

Det var helt fantastiska djur. Tänk er att stå där med 16 stycken lejon omkring en som busar och sticker in tassar och svansar mellan gallerspjälorna. Vid några tillfällen var det ett lejon som mötte ens blick - ögonkontakt med ett lejon i flera sekunder. Det glömmer jag aldrig. Tusen tack Håkan, Hanna, Philip, Jumme, Kristoffer, Svante och Estrid!

Redan när man såg affischen för helgens nöjen vid Kolmårdens järnvägsstation,
förstod man vartåt det barkade.

Bilkaravan till samlingsplatsen i skogen.

Guiderna/djurskötarna gav oss säkerhetsinstruktioner
- och hämtade lejongodiset.

Sista biten gick vi till fots genom skogen. Nu var det jäkligt spännande kan jag meddela.
OK. Här är ingången till lejonkulan. En kolsvart tunnel.

Ta-da! - LEJON! Kommentarer överflödiga för resten av bilderna.
Det var lite svårt att fotografera därinne, och jag koncentrerade mig dessutom på
att "uppleva" istället för att fotografera.

Jag testade att filma en pytteliten snutt, så här finns ett litet videoklipp också.

Grisbeef på gång?

Jag gräver vidare bland mystiska gamla saker i mina föräldrars lägenhet. Den här gången blev jag lite paff. Vadfalls? En Tre små grisar-gris som ger dubbelfingret?! På tidigt 60-tal? Och som vill att man kommer och träffar honom och hans "trevliga kamrater". Tjena, han muckar gräl, det syns ju lång väg. Grisbeef. Sen såg jag att han spelar flöjt. Förlåt så jävla mycket då.

Återbesök på Sturehof

I helgen gjorde jag och Alf en ny utflykt till Sturehof, och denna gång i sällskap med Hanna, Håkan och Estrid. Vädret var skumt - molnigt och fuktigt och det kändes som vi befann oss inne i molnen, eftersom det inte regnade men kläderna ändå blev alldeles fuktiga. Nåväl, det var hur trevligt som helst i alla fall. Vi käkade smarriga lunchmackor plus efterrättskakor storlek XXL. Efter maten bildade Estrid och jag en rytmsektion.

Alby Livs

I helgen var jag och Alf och hälsade på Alfs bror i Alby. Vi handlade käk i Alby och för mig var det en lite exotisk upplevelse. Det var otroligt kul att gå och titta på en massa matvaror som var helt nya för mig. Jag tänker skona er från bilder på färskvaror som lammtungor och komagar, men det fanns det med.

Fetaost på burk tror jag bestämt marknadsfördes av en representant från SLM.

Polska hyllan.

Det mest mystiska med produkten kycklingkorv på burk
var att den illustrerades med en tupp.

Halalgodis.

Dan och Alf handlade grönsaker på torget.

Viktigt meddelande, 1967

Jag håller på och flyttar lite gamla möbler och prylar från mina föräldrars lägenhet, och hittar då en del intressanta saker. Vissa tänkte jag dela med mig av här. Som t ex detta viktiga meddelande från mig (6 år, snart 7) till min pappa. "Faren" är för övrigt den bestämda formen av ordet "far", vilket jag ofta titulerade min pappa.

"Så övervann vi tonårskriget" - artikel i Tara

Lite Piknik-reklam: i det aktuella numret av tidningen Tara (3 augusti) finns en rejäl artikel om Maria och Anglika Langen, som berättar om Angelikas struliga tonårstid och hur de sedan försonades. Det vill säga historien som blev boken "Snacka om kaos!" som Piknik har givit ut.

Lejon på jobbet

"Åk inte till jobbet. Det finns lejon där." Så skrev jag på en lapp när jag var liten, och la på min pappas plats vid frukostbordet i hopp om att han skulle stanna hemma och leka med mig istället för att åka och jobba. Det funkade inget vidare kan jag säga. Nu är jag äldre och vet bättre: hade det funnits lejon på nåns jobb hade man ju hängt med direkt! Och det som är så bra är att jag nu ska få göra det. Nästa lördag bär det av till lejonkulan på Kolmården. Och jag kunde inte låta bli att ta en tjuvitt på hur det kommer att bli - klicka här och kolla!

Pride 2 - Stolta vovvar

Antalet hundar som deltog i Prideparaden tror jag var extra stort i år. Några exempel:

Swedish Police Force Dog

Svenska Kennelklubbens ekipage

Pride 1 - Paraddags!

I lördags var det dags för Prideparaden. Det var perfekt paradväder och utsikten på Skeppsbron var också perfekt. Varje år när jag kollat på paraden har jag tänkt att jag någon gång ska gå med i tåget själv. Och i år bestämde jag mig: nästa år ska jag inte bara vara åskådare utan gå med. Någon som hänger på?

Det är svårt att välja ut bara några få bilder, så jag öser helt enkelt på.

Om man mallar sig för mycket på rullskridskor
så kan man bli tagen av, ähum, polisen.

Det här gänget gillar jag. Årets färg var grönt
och weapon of choice var såpbubblepistol.



Allas vår Babsan.

Klart man måste åka bil - med dom klackarna.

Stockholms Gaykör som sjöng "Go west" - gissa om det gick hem hos mig.


Riktiga poliser.